Jag och Treb Walker, we're like this.

Uuppenbarligen var det lättare att driva en aktiv blogg när jag var sjuk under en längre tid.

Det får mest bli sån här käck mms-uppdatering från och med nu antar jag. Vilket drastiskt minskar chansen/risken för låna emonoveller, som ju är lite mitt signum.

Nu är alltså vardagen i full gång igen, med Olle och dagisbestyr varvat med en massa finpersonsmys och framtidsuppstyrning. Och ingen äcklig ögoninflammation längre alls.

I helgen ska det förövrigt anordnas pannkakskalas här hemma, med Olle och Karl som mina medkäkare, för första gången vid samma matbord. Spännande, onekligen!

Appropå käk! Till middag idag storchansade jag och lagade quinoa (råkade dock tyvärr köpa stora pärlvarianten OCH underkoka den - inte en hit för min del, men men, I'm a nyburger at matlagning om jag ska vara ärlig - bortskämd med ex som har varit rena rama lyxkockar) med blandade bönor och rödlök, tomat, paprika och ruccola. Så sjukt gott!

Och till min ever så stora chock sa Olle "mmmmm gott mamma!" istället för sitt sedvanliga "eeeekligt..."
Hurra! Jag när en liten vegounge vid min barm! Eller okej, vid mitt köksbord.

Avslutningsvis har Olle tydligen tränat på de stora existensiella frågorna på dagis idag, för mitt under middagen klappade han sig över hjärtat, på bröstet, la huvudet på sned (ungefär så gulligt att jag redan då hade dött cutenessoverloaddöden) och utropade lyckligt:

-Jag! Olle!

För att sedan peka på mig och säga "Du, mamma Annanna!"

Finaste fina barn.

Och idag har jag förövrigt överraskningsfirat tidigare nämnda Karl som fyller 30, med en garderobsblomma (önskemålet har varit en massa gröna växter som tål allt), färskpressad morotsjuice, mandariner, ett långt emobrev och två specialbeställda vegocupcakes från Cupcake STHLM (som har kanske världens finaste kurbitslogga)vid St Eriksplan. Jag tror minsann att det blev en hit (någon gång senare under dagen fick jag en recension på cupcaksen med ordet "munorgasm" i versaler, så vi säger ja på det. Skräddarn säger ja.).

Ja, smyglämnat utanför dörren eftersom att han var på väg hem från nattskift och jag 
på väg till mitt kontor, som så himla fiffigt ligger fem minuters gångväg därifrån.

Det kan alltså hända att jag får hångla imorgon med andra ord. Score!
Okej, tack och hej dagboken.