Oj.
Nu minns jag varför det dröjde så länge innan jag började blogga (och varför jag väl började tillslut - jag var/är hemma sjuk sedan 10 dagar tillbaka, still going strong).
Det är helt enkelt för jäkla mörkt.
Här sitter jag i totalt kolsvart mörker och försöker skriva medan Olle sover två meter bort i vår säng. Även om jag aldrig tittar på tangenterna när jag skriver, så är det hyfsat hopplöst att skriva i mörker när man dessutom blir bländad av datorskärmen.
Så kanske kanske att jag inte kommer kunna skriva mer i bloggen förrän jag:
1. Har råd att köpa ett tangentbord med lysande tangenter.
2. Har råd att köpa en pyttepytteliten skrivbordslampa som bara lyser upp tangentbordet och inget mer.
3. Är barnledig nästa gång. Men då brukar jag liksom göra annat än att sitta hemma och blogga om kvällarna. Typ umgås med folk jag tycker väldigt mycket om.
Åh.
Och jag som så hemskt gärna ville skriva om hjärtasmärta och fina saker ikväll.
Istället sitter jag och fotoförlustar mig på flickr i världens finaste fotogrupp. Gört ni med vettja.
Stearinljus vännen, för du får ALDRIG mer sluta blogga. Amen.
SvaraRaderahahaha, gulle dig!
SvaraRaderamen jag ha rju ett sånt där skrivbord där tangentbordet är på en separat platta som åker fram och tillbaka och har sig. det funkar inte. jag har försökt. det låter som ett mer lättlöst problem än vad det är, konstigt nog.
men en dag, ojoj, då ska jag ha mer än ett rum och kök. då ska jag bo i råsunda och ha ett helt eget arbetsrum att sitta och skriva i. så var det bestämt.